MARAJJA

Åhhh varför har man dom???
Hade ju verkligen sett fram emot hur sambon skulle komma hem. Hade  en bild i huvudet av hur vi åt middag, myste, eldade brasa och kollade på film. Och bedyrade vår kärlek och gullade osv osv  (För många romantiska komedier, jag vet!)

Blev det så......NEJ!

Kom hem efter jobbet, supertrött, M oxå trött efter att ha jobbat 13 tim om dan i åtta dagar. Jag kommenterade något som tydligen sårade M (visste jag att det skulle såra? Hmm, kanske...)
och som han inte höll med om och sen var barnrumporna igång!!

M: Det har jag inte alls gjort.
Jag: Jo de har du visst. Du har sagt det själv!
M: Det har jag inte alls!
Jag: De har du visst!
M: Du hittar bara på...
Jag: Jaha, så nu kallar du mig lögnerska oxå?
M: Nej, det gör jag inte.
Jag: Men du sa ju nyss det
M Har jag inte alls sagt...

OSV OSV!!!!!!!!!

VARFÖR måste man starta ett krig över en lite skitsak? Varför kan jag iaf inte efter ett tag bara lägga ned stridsyxan och ge mig. Säga att det spelar ingen roll, jag tycker om dig i vilket fall, detta betyder ingenting, det är bara skit. Skit som jag förmodligen startar eftersom jag nånstans innerst inne (kanske? är ju ingen psykolog) vill "straffa" M lite eftersom han är borta. Och i längden tycker jag att  det är jobbigt att han är borta. Och det gör ont. Och då vill jag att det ska göra ont tillbaks.

Jag är som ett barn!
Hoppas att jag kommer växa ifrån detta!
Är ju iaf medveten om mitt beteende och när striden lagt sig så kan vi prata om det, prata om hur löjliga vi är och gosa lite innan sömnen knackar på.
Det måste ju vara bra, eller?