Oj oj...
vad tiden rusar iväg!!!
Idag är Selina 4 veckor!!!
Hon har kommit upp i en matchvikt på 3350 gram och är nu 51 cm lång.
Hon växer så det knakar alltså, inte så konstigt med tanke på hur mjölken sprutar.........
Känner mig numera som en mjölkko :-)
Dagarna bara försvinner, ingen tid för bloggning.
Vi promenerar, med eller utan sällskap, hälsar på, blir påhälsade, gosar, sover, ammar, städar, osv osv.
I lördags var vi och grillade med lilla w´s familj. Mycket trevligt och vi åt så vi fick paltkoma!!
Då såg vi ut så här:
Mamma Maria
Coola Selina
Sen var det ju mors dag också och jag var mamma! Helt sjukt, jag är ju liten......
Jag fick i alla fall frukost på säng och tulpaner från egen rabatt.
Sen i lördags fick jag och mamma T prinsesstårta av papporna till våra barn!!
Det bästa som hänt annars den senaste veckan är att Markus har fått jobb. HEMMA!
Han skulle ju annars börja jobba med det han brukar jobba med nu i juni och då är han borta väldigt mycket och det kändes inte alls nå roligt nu.......jag har gruvat mig som tusan.
Men så har han fått jobb hemma, som snickare, så nu får han snickra dygnet runt stackarn. Till fyra på dagarna jobbar dom bara så då hinner han ju fixa lite på Näset också.
Just nu är det klinker i kök och hall som håller på att komma på plats!
Nä nu ska jag betala räkningar och skynda mig att ta en dusch medans liten sover.
Så här liten:
Idag är Selina 4 veckor!!!
Hon har kommit upp i en matchvikt på 3350 gram och är nu 51 cm lång.
Hon växer så det knakar alltså, inte så konstigt med tanke på hur mjölken sprutar.........
Känner mig numera som en mjölkko :-)
Dagarna bara försvinner, ingen tid för bloggning.
Vi promenerar, med eller utan sällskap, hälsar på, blir påhälsade, gosar, sover, ammar, städar, osv osv.
I lördags var vi och grillade med lilla w´s familj. Mycket trevligt och vi åt så vi fick paltkoma!!
Då såg vi ut så här:
Mamma Maria
Coola Selina
Sen var det ju mors dag också och jag var mamma! Helt sjukt, jag är ju liten......
Jag fick i alla fall frukost på säng och tulpaner från egen rabatt.
Sen i lördags fick jag och mamma T prinsesstårta av papporna till våra barn!!
Det bästa som hänt annars den senaste veckan är att Markus har fått jobb. HEMMA!
Han skulle ju annars börja jobba med det han brukar jobba med nu i juni och då är han borta väldigt mycket och det kändes inte alls nå roligt nu.......jag har gruvat mig som tusan.
Men så har han fått jobb hemma, som snickare, så nu får han snickra dygnet runt stackarn. Till fyra på dagarna jobbar dom bara så då hinner han ju fixa lite på Näset också.
Just nu är det klinker i kök och hall som håller på att komma på plats!
Nä nu ska jag betala räkningar och skynda mig att ta en dusch medans liten sover.
Så här liten:
Stilstudie.
Nyäten och utslagen ;-)
Mätt i flera timmar skulle man kunna tro men skenet bedrar.
En inte alltför lång stund senare:
och Selina gör segertecknet när hon når sitt mål, maten!
(I bilen på Näset, sjukt händigt att ha maten med sig!)
kvällspromenad.
Soligt, ljummet, fågelkvitter, grönt.
Söt häggdoft och den stickiga lukten av nyklippt gräs.
Selina och jag.
Alldeles lugnt.
Det är det här man är gjord för. Det är så här det ska vara.
*******************************************
Nu har vi duschat å kvällsfikat.
Mysigt. Att vara en familj.
Snabblogg
En kort minus & pluslista just nu:
- det otroligt växlande vädret
nattamning
+ pirrande nykär helt plötsligt
världens finaste bebis
- det otroligt växlande vädret
nattamning
+ pirrande nykär helt plötsligt
världens finaste bebis
Äntligen klippt!
Igår var min frisörska, tillika kompis, här och klippte mig!
Så jäkla skönt, det har varit alldeles för långt alldeles för länge nu!
Men nu är det åter till kort. Riktigt kort.
Här får ni två ruttna bilder (i famnen en annan korthårig tjej!):
(Dom runda kinderna fick jag på köpet när jag föddes.......)
Idag har vi sovit länge å sen inte gjort så mycket. Lillasyster Kickan har varit här en sväng å jag har skrivit lite tackkort och hängt lite tvätt. Sen ikväll har jag bjudit in oss på middag hos min familj då Markus är borta på middag med sitt jobb.
Är jävligt less på detta skitväder!! Vill ju ha sol och värme, inge skönt å gå ut nu i blåst kyla å regn!!
I veckan har vi annars tagit en promenad med mamma T och lilla W, bvc-sköterskan har varit här på hembesök, nästan 200 gram till hade hon gått upp och väger nu 2840 g, mamma M och lille Neil har hälsat på och jag har varit lite deppig (ingen tredjedagsgråt här inte utan jag kör fjortåndedagsgråt....) men idag känns det mycket bättre!
Hmmm, ja någe mer kommer jag inte på nu!
Kram!
Så jäkla skönt, det har varit alldeles för långt alldeles för länge nu!
Men nu är det åter till kort. Riktigt kort.
Här får ni två ruttna bilder (i famnen en annan korthårig tjej!):
(Dom runda kinderna fick jag på köpet när jag föddes.......)
Idag har vi sovit länge å sen inte gjort så mycket. Lillasyster Kickan har varit här en sväng å jag har skrivit lite tackkort och hängt lite tvätt. Sen ikväll har jag bjudit in oss på middag hos min familj då Markus är borta på middag med sitt jobb.
Är jävligt less på detta skitväder!! Vill ju ha sol och värme, inge skönt å gå ut nu i blåst kyla å regn!!
I veckan har vi annars tagit en promenad med mamma T och lilla W, bvc-sköterskan har varit här på hembesök, nästan 200 gram till hade hon gått upp och väger nu 2840 g, mamma M och lille Neil har hälsat på och jag har varit lite deppig (ingen tredjedagsgråt här inte utan jag kör fjortåndedagsgråt....) men idag känns det mycket bättre!
Hmmm, ja någe mer kommer jag inte på nu!
Kram!
Söndag hela veckan!?
Det är väl det de kommer bli framöver. Inga ruggiga måndagar. Skönt!
Helgen har varit bra!
Igår var vi hos Markus bror och sambo hela dagen nästan. Grabbarna var på Näset och började med kök/hallgolvet och jag och T (som var barnvakt till lilla A 1,5 år) tog hand om tjejerna.
Vi tog en promenad på byn och var på konstutställning (det ska börjas i tid!), handlade på ICA (ganska lugnt som tur va, inte så mycket folk) och hälsade på farmor och farfar.
Sen lagade vi grekiska köttbullar med diverse grekiska tillbehör och mumsade!
Mycket gott!
Sen blev det fiaskofestivalen då........
Gillade förvisso vinnarbidraget men ändå.........
Selina var lite gnällig och ville INTE sova igår kväll. Vet inte riktigt vad det var. Magen kanske?
Dock blir hon ju inte riktigt arg och bara skriker men som sagt inte helt nöjd.
Samma på förmiddagen idag men då tror jag mest det var närhet hon ville ha.
Försökte nämligen vika lite kläder och stoppa in i garderoben men till slut lade jag mig i sängen jag mä, med henne på magen/bröstet och då somnade hon så gott.
Å jag lider ju inte av att ligga så, finns nästan inget mysigare just nu än en tung, varm liten kropp så nära.
Sen har vi varit hos gammelmomma på 85-årskalas!
Vi passade på att ta några "fyra-generationer"bilder. Riktigt fina blev dom faktiskt!
Nu ligger tjejen och sover hos Markus och jag tror jag ska gå och vila en stund jag oxå inför nattskiftet.
Tror ändå jag har det rätt bra, hon brukar käka vid tolv, fyra och åtta ungefär å de käns helt OK!
Intressant notering: Ställde mig på vågen i onsdags och då var 10 av de 16 kilo jag gick upp borta! Helt otroligt ändå hur mycket som försvinner direkt!
Så här kan man se ut när man mumsat.... ;-)
Helgen har varit bra!
Igår var vi hos Markus bror och sambo hela dagen nästan. Grabbarna var på Näset och började med kök/hallgolvet och jag och T (som var barnvakt till lilla A 1,5 år) tog hand om tjejerna.
Vi tog en promenad på byn och var på konstutställning (det ska börjas i tid!), handlade på ICA (ganska lugnt som tur va, inte så mycket folk) och hälsade på farmor och farfar.
Sen lagade vi grekiska köttbullar med diverse grekiska tillbehör och mumsade!
Mycket gott!
Sen blev det fiaskofestivalen då........
Gillade förvisso vinnarbidraget men ändå.........
Selina var lite gnällig och ville INTE sova igår kväll. Vet inte riktigt vad det var. Magen kanske?
Dock blir hon ju inte riktigt arg och bara skriker men som sagt inte helt nöjd.
Samma på förmiddagen idag men då tror jag mest det var närhet hon ville ha.
Försökte nämligen vika lite kläder och stoppa in i garderoben men till slut lade jag mig i sängen jag mä, med henne på magen/bröstet och då somnade hon så gott.
Å jag lider ju inte av att ligga så, finns nästan inget mysigare just nu än en tung, varm liten kropp så nära.
Sen har vi varit hos gammelmomma på 85-årskalas!
Vi passade på att ta några "fyra-generationer"bilder. Riktigt fina blev dom faktiskt!
Nu ligger tjejen och sover hos Markus och jag tror jag ska gå och vila en stund jag oxå inför nattskiftet.
Tror ändå jag har det rätt bra, hon brukar käka vid tolv, fyra och åtta ungefär å de käns helt OK!
Intressant notering: Ställde mig på vågen i onsdags och då var 10 av de 16 kilo jag gick upp borta! Helt otroligt ändå hur mycket som försvinner direkt!
Så här kan man se ut när man mumsat.... ;-)
Min förlossning.
För mest min egen skull tänkte jag skriva ner hur min upplevelse av förlossningen var.
Så ni som är lite förlossningsrädda eller lite känsliga eller helt ointresserade bör hoppa detta inlägg ;-)
På kvällen den 29 april satt vi och tittade i fotoalbum sen Markus var liten och drömde om hur det skulle bli när vi blev en familj och vi önskade nog att den lill*skulle titta ut snart. Men jag hade ju inte kännt nåt så det skulle nog dröja ett tag till....
Kl 03 på morgonen den 30 april (för övrigt det datum vi räknat ut själva från första början och som jag inte riktigt kunnat släppa trots att ultraljudet sa 17 maj....) vaknade jag och kände av lite "mensvärk". Tänkte att "jaja nu börjar väl förvärkarna som ska hålla på nån vecka". Somnade om.
Kl 06 vaknade jag igen. Satte mig upp i sängen och kände nåt varmt sippra fram.....sa till Markus "jag tror det kommer vatten"!!!!! Han trodde mig nog inte men efter ett besök på toaletten var det ganska så klart......!
Vi ringde förlossningen som ville att vi skule komma in under förmiddagen och kolla så att allt verkade bra.
Markus blev toknervös och yrade runt som jag vet inte vad ;-), jag var lugn iaf.
Kl 09 var vi inne på förlossningen i Östersund (10 mil bort) och de gjorde ett CTG för att kolla att bebisens hjärtljud såg bra ut och om jag hade några värkar. Allt var bra men inte så mycket värkar hos mig inte.....
Så vi skickades ut på stan och blev ombedda att komma tillbaka för ny koll på eftermiddagen om inget hänt innan dess.
Så vi gick på stan och hämtade vagnen och gjorde lite andra ärenden ( som vi tänkt åka in och göra den 4 maj...).
Efter ett tag började jag få värkar och det var inte så trevligt att gå på stan längre så vi åkte tillbaka till förlossningen.
Kl 13 fick vi ett rum där och sen började väntan........
Värkarna var väl inte så smärtsamma men kändes gjorde dom ju....
Kl 15 undersökte en barnmorska mig, jag var då öppen 1 (en!) cm.......*suck*
Kl 17 började jag få riktigt ont och bad då att få lustgas. Hade även haft lite riskuddar och nålar i huvet och det hjälpte väl sådär.... Lustgasen var väl inte heller nån riktig hit, tyckte det var lite bökigt och blev mest bortdomnad emellan värkarna. Vissa värkar funkade det lika bra med djupa andetag. Tog också ett bad under kvällen.
Sen väntade vi bara. Lyssnade på musik, pratade och vilade. Jag kände mig ganska matt eftersom det gjorde så ont och det var "bara" förvärkar. Trodde ju att det hela tiden skulle göra ondare och ondare och ondare och hur skulle det då gå när jag hade så ont redan nu!!!
Kl 21 hade jag RIKTIGT ont. Då kändes det nästan som om det vore bra om hjärtljuden gick ner så det skulle bli kejsarsnitt :-) (Nu i efterhand så var det ju inte så farligt........)
Då var jag öppen 3 cm och barnmorskan bad mig hålla ut ett tag till, om jag inte öppnade mig mer så skulle jag få en "sovdos" så skulle dom sätta igång mig på morgonen istället.
Smärtan kändes för mig fram på magen, som ett tryck mot urinblåsan. Kände aldrig av värkarna i ländryggen eller ljumskarna så som man läst att det ska kännas utan det kändes hela tiden som att urinblåsan skulle sprängas!
Markus tyckte hela tiden att det var ganska jobbigt och han var sjukt nervös med hjärtklappning och ont i magen. Det var jag som fick lugna honom och be honom slappna av osv ;-)
Själv var jag hela tiden väldigt lugn även fast det gjorde ont.
Kl 22 hade jag äntligen (efter 7 tim) öppnat mig 4 cm och de kunde kalla in narkosläkare som skulle sätta ryggbedövingen. Han visade sig då vara för upptagen och de fick ringa nån som hade jour så det tog lite extra tid men det gjorde absolut ingenting!
Han satte bedövningen och jag fick beröm för att jag var så smidig när jag skulle skjuta rygg, yogan tackade jag för det! När bedövningen började verka spred sig en varm underbar känsla i magen!!!!!
All smärta försvann och jag kunde slappna av!
Vi släckte då ner och vilade. Grymt skönt!
Så låg vi så tills kanske fyra på morgonen. Visst kändes värkarna fortfarande, men på ett helt annat, "gott" ont sätt.
1 maj
Kl 04 tyckte jag att det började trycka på, att jag började känna mig "skitnödig". Barnmorskan gjorde en ny undersökning med det nedslående resultatet att hon inte tyckte att det tryckte på alls.... *suck*
Men då satte hon in värkförstärkande dropp och vid halv fem kanske började värkarna kännas igen!
Nu var det inte länge kvar och jag kände mig grymt laddad för det sista "jobbet"!
Jag fick lägga mig på sidan och Markus lade sig bakom mig för att trösta och pusha.
Ungefär fem i fem började de riktiga krystvärkarna och jag tog i för kung och fosterland. Nu jäklar skulle hon ut och jag skulle ta i uppifrån magen så som jag läst. Jag var helt klar och med hela tiden och kände att jag hade ett grymt fokus och koll! Självklart gjorde det ont men det var på nåt vis en härlig smärta, en smärta och kraft som ledde till nånting och där jag kunde vara med och hjälpa till!!
Efter några krystvärkar så krystade jag ut hela tjejen i en enda värk........lite snopet tyckte nog både vi och barnmorskan som precis hade tänkt be mig hålla emot.....(detta resulterade också i en hel del broderier men det kvittade verkligen!)
Det kändes varmt och konstigt men otroligt häftigt och skönt och hon skrek nog nästan direkt och barnmorskan försa sig och sa att vi fått en iten tjej!!! :-D
Jag fick upp henne på magen och hon var så otroligt varm och levande!
Markus grät och jag bara skrattade och huttrade av spänningen.
En liten tjej, som jag trott, och hon var alldeles alldeles riktigt med så många fingrar och tår man ska ha och med en bred liten näsa och mycket hår. Så fin!
Sen låg vi bara där och tittade och tittade innan hon ville ha lite mat.
Sen tvättades hon lite och vägdes och mättes och vi fick också fika, världens godaste.
Sen fick jag duscha och sen blev det flytt till BB!
*****************************************************
Sammantaget så känns inte förlossningen så hemsk (och med hemsk menar jag smärtsam) så här efteråt ;-)
Det jag tyckte var jobbigast var ju tills jag öppnat mig fyra cm och jag tror att jag tusen gånger lättare hade stått ut med den smärtan om jag vetat att det var det som skulle göra ondast. För jag var så inställd på att det skulle göra ondare och ondare och ondare hela tiden och blev ganska knäckt när jag hade ont så tidigt och kände mig ganska värdelös som hade så låg smärttröskel. Men sen blev det ju inge ondare utan en skön mellanperiod och en kraftfull aktiv slutfas där jag tyckte det var jätteskönt att kunna göra nåt, att kunna påverka själv!
Sen känner jag väl kanske inte att förlossningen var en helt fantastisk upplevelse men däremot resultatet!!!
En helt fantastisk liten tjej som jag redan känner en sån otrolig kärlek till!
Barnmorskorna ( hann med tre olika) var helt underbara allihopa och även de på BB sen!
Skönt också att det mest var jag och Markus på rummet och ett stort plus var radion som fanns där som stog på hela tiden. För lite långtråkig var väntan.......
Sammanfattningsvis känner jag så här: Det ska bli spännande att se hur det känns nästa gång :-) !
Så ni som är lite förlossningsrädda eller lite känsliga eller helt ointresserade bör hoppa detta inlägg ;-)
På kvällen den 29 april satt vi och tittade i fotoalbum sen Markus var liten och drömde om hur det skulle bli när vi blev en familj och vi önskade nog att den lill*skulle titta ut snart. Men jag hade ju inte kännt nåt så det skulle nog dröja ett tag till....
Kl 03 på morgonen den 30 april (för övrigt det datum vi räknat ut själva från första början och som jag inte riktigt kunnat släppa trots att ultraljudet sa 17 maj....) vaknade jag och kände av lite "mensvärk". Tänkte att "jaja nu börjar väl förvärkarna som ska hålla på nån vecka". Somnade om.
Kl 06 vaknade jag igen. Satte mig upp i sängen och kände nåt varmt sippra fram.....sa till Markus "jag tror det kommer vatten"!!!!! Han trodde mig nog inte men efter ett besök på toaletten var det ganska så klart......!
Vi ringde förlossningen som ville att vi skule komma in under förmiddagen och kolla så att allt verkade bra.
Markus blev toknervös och yrade runt som jag vet inte vad ;-), jag var lugn iaf.
Kl 09 var vi inne på förlossningen i Östersund (10 mil bort) och de gjorde ett CTG för att kolla att bebisens hjärtljud såg bra ut och om jag hade några värkar. Allt var bra men inte så mycket värkar hos mig inte.....
Så vi skickades ut på stan och blev ombedda att komma tillbaka för ny koll på eftermiddagen om inget hänt innan dess.
Så vi gick på stan och hämtade vagnen och gjorde lite andra ärenden ( som vi tänkt åka in och göra den 4 maj...).
Efter ett tag började jag få värkar och det var inte så trevligt att gå på stan längre så vi åkte tillbaka till förlossningen.
Kl 13 fick vi ett rum där och sen började väntan........
Värkarna var väl inte så smärtsamma men kändes gjorde dom ju....
Kl 15 undersökte en barnmorska mig, jag var då öppen 1 (en!) cm.......*suck*
Kl 17 började jag få riktigt ont och bad då att få lustgas. Hade även haft lite riskuddar och nålar i huvet och det hjälpte väl sådär.... Lustgasen var väl inte heller nån riktig hit, tyckte det var lite bökigt och blev mest bortdomnad emellan värkarna. Vissa värkar funkade det lika bra med djupa andetag. Tog också ett bad under kvällen.
Sen väntade vi bara. Lyssnade på musik, pratade och vilade. Jag kände mig ganska matt eftersom det gjorde så ont och det var "bara" förvärkar. Trodde ju att det hela tiden skulle göra ondare och ondare och ondare och hur skulle det då gå när jag hade så ont redan nu!!!
Kl 21 hade jag RIKTIGT ont. Då kändes det nästan som om det vore bra om hjärtljuden gick ner så det skulle bli kejsarsnitt :-) (Nu i efterhand så var det ju inte så farligt........)
Då var jag öppen 3 cm och barnmorskan bad mig hålla ut ett tag till, om jag inte öppnade mig mer så skulle jag få en "sovdos" så skulle dom sätta igång mig på morgonen istället.
Smärtan kändes för mig fram på magen, som ett tryck mot urinblåsan. Kände aldrig av värkarna i ländryggen eller ljumskarna så som man läst att det ska kännas utan det kändes hela tiden som att urinblåsan skulle sprängas!
Markus tyckte hela tiden att det var ganska jobbigt och han var sjukt nervös med hjärtklappning och ont i magen. Det var jag som fick lugna honom och be honom slappna av osv ;-)
Själv var jag hela tiden väldigt lugn även fast det gjorde ont.
Kl 22 hade jag äntligen (efter 7 tim) öppnat mig 4 cm och de kunde kalla in narkosläkare som skulle sätta ryggbedövingen. Han visade sig då vara för upptagen och de fick ringa nån som hade jour så det tog lite extra tid men det gjorde absolut ingenting!
Han satte bedövningen och jag fick beröm för att jag var så smidig när jag skulle skjuta rygg, yogan tackade jag för det! När bedövningen började verka spred sig en varm underbar känsla i magen!!!!!
All smärta försvann och jag kunde slappna av!
Vi släckte då ner och vilade. Grymt skönt!
Så låg vi så tills kanske fyra på morgonen. Visst kändes värkarna fortfarande, men på ett helt annat, "gott" ont sätt.
1 maj
Kl 04 tyckte jag att det började trycka på, att jag började känna mig "skitnödig". Barnmorskan gjorde en ny undersökning med det nedslående resultatet att hon inte tyckte att det tryckte på alls.... *suck*
Men då satte hon in värkförstärkande dropp och vid halv fem kanske började värkarna kännas igen!
Nu var det inte länge kvar och jag kände mig grymt laddad för det sista "jobbet"!
Jag fick lägga mig på sidan och Markus lade sig bakom mig för att trösta och pusha.
Ungefär fem i fem började de riktiga krystvärkarna och jag tog i för kung och fosterland. Nu jäklar skulle hon ut och jag skulle ta i uppifrån magen så som jag läst. Jag var helt klar och med hela tiden och kände att jag hade ett grymt fokus och koll! Självklart gjorde det ont men det var på nåt vis en härlig smärta, en smärta och kraft som ledde till nånting och där jag kunde vara med och hjälpa till!!
Efter några krystvärkar så krystade jag ut hela tjejen i en enda värk........lite snopet tyckte nog både vi och barnmorskan som precis hade tänkt be mig hålla emot.....(detta resulterade också i en hel del broderier men det kvittade verkligen!)
Det kändes varmt och konstigt men otroligt häftigt och skönt och hon skrek nog nästan direkt och barnmorskan försa sig och sa att vi fått en iten tjej!!! :-D
Jag fick upp henne på magen och hon var så otroligt varm och levande!
Markus grät och jag bara skrattade och huttrade av spänningen.
En liten tjej, som jag trott, och hon var alldeles alldeles riktigt med så många fingrar och tår man ska ha och med en bred liten näsa och mycket hår. Så fin!
Sen låg vi bara där och tittade och tittade innan hon ville ha lite mat.
Sen tvättades hon lite och vägdes och mättes och vi fick också fika, världens godaste.
Sen fick jag duscha och sen blev det flytt till BB!
*****************************************************
Sammantaget så känns inte förlossningen så hemsk (och med hemsk menar jag smärtsam) så här efteråt ;-)
Det jag tyckte var jobbigast var ju tills jag öppnat mig fyra cm och jag tror att jag tusen gånger lättare hade stått ut med den smärtan om jag vetat att det var det som skulle göra ondast. För jag var så inställd på att det skulle göra ondare och ondare och ondare hela tiden och blev ganska knäckt när jag hade ont så tidigt och kände mig ganska värdelös som hade så låg smärttröskel. Men sen blev det ju inge ondare utan en skön mellanperiod och en kraftfull aktiv slutfas där jag tyckte det var jätteskönt att kunna göra nåt, att kunna påverka själv!
Sen känner jag väl kanske inte att förlossningen var en helt fantastisk upplevelse men däremot resultatet!!!
En helt fantastisk liten tjej som jag redan känner en sån otrolig kärlek till!
Barnmorskorna ( hann med tre olika) var helt underbara allihopa och även de på BB sen!
Skönt också att det mest var jag och Markus på rummet och ett stort plus var radion som fanns där som stog på hela tiden. För lite långtråkig var väntan.......
Sammanfattningsvis känner jag så här: Det ska bli spännande att se hur det känns nästa gång :-) !
TACK!
Nu får det bli ett svar till er alla!
Tack så hemskt mycket för alla grattis och lyckönskningar i förra inlägget!
Från både mig, Markus och Selina! ;-)
Namnet kommer från min morfars mamma; hon hette Selina Nikolava!
Vi har skippat Nikolava och hon heter Karin Selina..... Karin heter både jag, min mamma och min mormor så det känns roligt att föra vidare!
I onsdags var vi och vägde lilltjejen och då hade hon ökat 200 g i vikt på en vecka och ätit upp sig till sin födelsevikt igen! Hon äter så det står härliga till :-)
Igår tog vi första barnvagnspromenaden, hela familjen. Kändes lite skumt.....nästan lite löjligt till en början men efter en stund kändes det helt naturligt, så som allt annat också har gjort!
Idag tog jag & Selina en promenad ner till farmor/svärmor och satt där en stund, Markus bror med tjej kom också dit och gjorde oss sällskap en bit på hemvägen.
Sen har Selina ätit och jag har ätit och nu sover hon snällt i moster Helenas famn!
Markus är och snickrar på Näset, det gäller ju att fortsätta där också så vi kan flytta dit nån gång....
Lugnt och skönt och mysigt har vi det, mest hela tiden, och jag hoppas att det fortsätter så!
Än så länge är hon en otroligt snäll bebis!
Kram på er alla, jag försöker läsa era bloggar även fast jag kanske inte kommenterar!
Världens finaste!
Tack så hemskt mycket för alla grattis och lyckönskningar i förra inlägget!
Från både mig, Markus och Selina! ;-)
Namnet kommer från min morfars mamma; hon hette Selina Nikolava!
Vi har skippat Nikolava och hon heter Karin Selina..... Karin heter både jag, min mamma och min mormor så det känns roligt att föra vidare!
I onsdags var vi och vägde lilltjejen och då hade hon ökat 200 g i vikt på en vecka och ätit upp sig till sin födelsevikt igen! Hon äter så det står härliga till :-)
Igår tog vi första barnvagnspromenaden, hela familjen. Kändes lite skumt.....nästan lite löjligt till en början men efter en stund kändes det helt naturligt, så som allt annat också har gjort!
Idag tog jag & Selina en promenad ner till farmor/svärmor och satt där en stund, Markus bror med tjej kom också dit och gjorde oss sällskap en bit på hemvägen.
Sen har Selina ätit och jag har ätit och nu sover hon snällt i moster Helenas famn!
Markus är och snickrar på Näset, det gäller ju att fortsätta där också så vi kan flytta dit nån gång....
Lugnt och skönt och mysigt har vi det, mest hela tiden, och jag hoppas att det fortsätter så!
Än så länge är hon en otroligt snäll bebis!
Kram på er alla, jag försöker läsa era bloggar även fast jag kanske inte kommenterar!
Världens finaste!
Selina!
Farmor har stickat en mössa, kanske kan ha den till hösten??
Första nallen från snälla Karin!
Mys!
Lilltjejen har anlänt!!! :-D
Blev inte så lång ledighet innan hon ville komma ut.....
På morgonen den 30 april (vårt eget datum!) så vaknade jag av att det började sippra vatten!
Nästan exakt ett dygn senare (kl 05:10) är hon född!
Å hon är världens finaste och allting gick bra.
Hon är ganska liten, vägde bara 2680 g och var 47 cm lång!
I fredags kväll kom vi hem och sen dess har vi bara varit hemma och myst!
Träffat lite släktingar, käkat, sovit, bajsat ;-) å inte så mycket mer!
Hitills är hon jättesnäll och lugn och allt har har funkat otroligt bra!
Hoppas det håller i sig!
Jag ska försöka blogga mera när jag får tid(den liksaom bara flyger förbi just nu).
Nu kom den stolte fadern och sa att Selina vill gå och bada, första badet, undra just hur man gör?? :-)
Kram på er!