Fel på mig....?

Igår hade jag en ny "kris".
Fattar inte vad det är för fel på mig....
och de kanske är det som är en del av "felet", att jag kämpar så hårt för att hitta en anledning till att jag får ångest och blir ledsen, att jag analyserar allt så ini he-te.
Kanske enklare att bara låta det vara, bara acceptera och inte lägga så stor vikt vid det.
Grinade typ två timmar igår när jag kom hem från jobbet. För att allt känns så jobbigt, för att jag grubblar och analyserar allt, för att jag inte vet varför jag blir ledsen, för att jag inte kan tänka klart, för att jag inte vet vad som är rätt eller fel.
Är de det jag mår dåligt av som är rätt eller är det de tankar som gör mig lugn och glad som är rätt?
Så vårt att veta när ångesten rusar genom kroppen och tårarna aldrig slutar!
Och ingen fanns hemma för att trösta och krama, det gjorde det hela ännu värre.
Till slut gav jag upp och åkte till mamma och pappa och fick vara liten för en stund.
Tror jag behöver det ibland, för annars ska jag alltid vara så duktigt och stark.
Trodde aldrig att jag skulle falla ner hit igen. Under sommaren och hösten har allt varit så jäkla bra.
Vet inte varför, kanske för att det varit så mycket på slutet och att jag har så jäkla svårt att ta det lugnt.
Tycker ju inte att jag är stressad men min hjärna och kropp kanske är det utan att jag märker det.
Vet ju hur det kan kännas när jag är lugn och glad. Hur lycklig jag kan vara och hur bra jag kan må.
Varför är det så svårt att må så hela tiden?
Vad är det för fel på mig?
Antar att jag inte är ensam, även fast det känns så och det känns som att jag är helt sjuk i huvudet.

Antar att det låter helt snurrigt för någon annan och det förstår jag för jag förstår inte själv.
Men känns skönt på nåt vis att skriva av sig.....


Kommentarer
Postat av: anna

du sätter ord på mina tankar, så du är absolut inte ensammen!
Det bästa när man mår sådär riktigt dåligt är att få känna sig "liten" hos sina föräldrar, det kan hjälpa oerhört, för man måste ju inte vara stark jämt.
Att ha den pressen gör ju att man känner sig ännu sämre när man ibland inte är stark...
Hoppas du tar dig igenom allt jobbigt och blir en erfarenhet rikare, jag håller tummarna för dig!
kramar anna

Postat av: Marajja

Så skönt att du och din blogg finns, Anna.
För då känner jag mig inte lika ensam och "konstig".
Kram!! Å tack...

2005-10-18 @ 12:37:57
Postat av: Hanna

Usch vad jobbigt.. Bra att du sätter ord på känslorna. Tror många känner sig så.

2005-10-19 @ 08:29:31
URL: http://hannaslilla.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback