Länge sen
Men de har varit lite mycke i helgen....
Fredag efter jobbet tänkte jag gör mig lite fin.
Tog en dusch och hade då glömt glasögonen på mig så jag la dem på golvet utanför duschen.
Klev ut torkade mig och när jag skulle vända mig om för att ta på mig glasögonen så trampar jag på dem!
OK! Visst att jag ville ha nya och hade tänkt köpa nya men inte riktigt än.......
Å sen var allt skit. Kände mig bara så jävla ful fet och oattraktiv. Och värdelös.
Grinade , blev tröstad av Markus, åkte ner till hans föräldrar och fikade lite. Kändes lite bättre.
Lördag blev det akutsväng in till Östersund för att köpa nya glasögon OCH linser, eftersom jag inte hade några hemma. Hittade iaf skitsnygga glasögon!! Köpte på DirektOptik där de har "köp 2 par, betala för ! "
Det blev två par Dolce&Gabbana. Ett par svarta i plast med DG i glittriga stenar på utsidan. Riktigt lyxiga och dekadenta. Det andra paret är mer diskreta med ljusrosa transparenta skalmar och ingen båge kring glasen. Får vänta tre veckor på dessa. Jag vill ju ha dem NU!
Middag på kvällen hos svärföräldrarna. Mysigt!
Söndag började med ångest. Vet ej varför. Städade lite ute och pysslade. Åkte sen och hälsade på några kompisar. Då blev jag sådär jättetjurig igen. Tyckte att det bara känns som alla andra har det mycket bättre och mysigare och finare och bättre jobb och bättre allt. Blev då så jävla ledsen över att jag aldrig blir nöjd! Varför kan jag aldrig var nöjd med mig själv och något jag åstadkommit? Varför kan jag aldrig vara nöjd med mitt hem som jag inrett så fint? Hur blir man nöjd med sig själv och lär sig tycka om sig själv???
Var verkligen superledsen och bara grät. Även för att det är så jäkla jobbigt nu när Markus är borta hela veckorna. Det blir så jävla jobbigt när han åker hela tiden och när den lilla tid man har tillsammans är så uppbokad. Vill verkligen ha jul nu. Var ledig, vila, bara vara. Och då slutar han (förhoppningsvis) jobba borta. Jag vill ha ett normalt liv med en vardag tillsammans. Är det för mycket begärt?
Söndagen avslutades med sång. Kören sjöng i kyrkan och det var riktigt roligt. Sången får mig att må bra och bli lite gladare.
Ja min helg har inte direkt varit nån toppenhelg. Och om nån har tips på hur man kan lära sig att tycka om sig själv så tar jag tacksamt emot dem!
Å nu på morgonen har jag varit till tandläkaren. Så nu är jag 1500 kr fattigare....
Vilket missflyt med glasögonen....
Trist att det inte varit nån bra helg.
Känner igen det där med att all ledig tid är uppbokad, köndes helt värdelöst när mannen började jobba varannan helg. Men nu har jag vant mig. Och inser att det inte kommer att vara för alltid, eftersom kontraktet går ut om ca två år, och han tänker inte förnya det.
Men varför blir du så avis på alla andra?????
Ni har ju jättefint hemma, du har fast jobb, är mycket smalare än mig *fniss*, det är ju jag som brukar vara avis på dig!
Känner igen det där med glasögonen... Har gjort det själv en gång.
Håller med om att det kan vara svårt att vara nöjd med sig själv och sitt hem, att tycka att alla andra är bättre och har det bättre fast det verkligen inte är så! Jag vet inte hur man ska komma ifrån det annat än att det förhoppningsvis växer bort, det känns i alla fall som att livet är lättare efter 20 än det var innan. Kanske är det samma sak med 30.
Niffe: Vet ju att Markus inte är borta för alltid men just nu känns två månader till oändligt långt!!
Och antar att jag är avis på alla för att jag känner mig så usel själv.
Agneta: Ja, är man klantig så är man... =)
Det värsta är att jag har f-n blivit så här nu!
Det är värre nu än vad det var innan 20.....
Kan ju tillägga att det är inte mkt bättre att ha en karl som jobbar eftermiddag varannan vecka, kommer hem när man sover och sover när man går till jobbet.. Så har det varit i 2 år. Det tär en del också..
Usch vad jobbigt det lät. Jag är snarare FÖR nöjd med mig själv. Kanske borde grina för att jag är rätt fet och oattraktiv, men är istället nöjd med mig själv och käkar chips med dip framför Gilmore girls. Och borde verkligen ta tag i lägenheten och rensa järnet ikväll. Men tar lite idag, lite imorgon istället. Jag är en latis.
Jag säger som Alfons Åberg, du ska vara glad att du känner så ibland. Fr om man aldrig är ledsen vet man inte hur det känns att vara glad..
Maribah: Förstår det.....
Hanna: Jag är ju precis som du, med skillnaden att jag inte känner mig nöjd. Men jag är ju oxå en latis som älskar att svulla chips..
Va skönt å kunna göra det och sen bara va nöjd!
Sen tycker jag att du ser supersöt ut på ditt kort i din blogg!
My: Så sant så sant. Brukar försöka tänka så. Men det är inte alltid så lätt....
Har också distansförhållande, fast vi ses inte alltid varje helg, det beror ju på vad som passar och pojken jobbar väldigt mycket just nu. Jag känner precis som du skrev, jag vill bara ha vanlig vardag tillsammans! Begär inget mer liksom. Tänk när man får träffas hemma efter jobbet varje dag, äta och laga mat och sen ligga i soffan! Man får tänka på att det kommer :)