MARAJJA

Mina intressen, mina tankar, mitt revir. För Er.

Men hur många här i världen mår bra?
Vad är bra?

Å det finns ju så mycket annat att må bra över. Det här problemet är ju inte hela jag, bara en del av mig!

Till Niffe, återigen: Hittade några rader i din blogg som visar att du inte är helt nöjd heller:
5. minst nöjd med (gällande utseende)? Det mesta
Vill du gå ner i vikt? ja
4. Jag har jättedålig karaktär från allt vad gäller rökning, mat, motion osv. JÄTTEDÅLIG, verkligen.
Är du nöjd med dig själv? Nej.

Så döm inte mig så hårt!

Snälla snälla jag dömer ju inte dig, jag försöker ju hjälpa.
Men du vill inte se det.
Du tar det bara som kritik.
Vad vill du då, EGENTLIGEN?

*Du vill inte ha konstruktiv kritik, då tar du åt dig.
*Du kan inte (enligt dig själv) följa kostråd, för det ballar ur efter nån vecka.
*Du vill DEFINITIVT inte ha kommentarer av mig, eftersom du tycker att jag är likadan.
*Du vill inte accpetera dig själv, eftersom du hatar dig själv.
*Du vill liksom att allt ska gå som smort, utan några egna förändringar eller uppoffringar.

Du säger i bloggen, ge mig tips, råd och när du får det så passar det inte, förutom de andra tjejerna som sänder styrkekramar.

Jag vill inte se på när min syster mår dåligt över nånting som är så onödigt att må dåligt över.

Jag vet att jag inte heller har Sveriges bästa självförtroende, men jag går inte aktivt ut och gnölar över det. Jag försöker att inte ta ut det på andra människor, eftersom det är mig själv det handlar om.
Nu hoppar du på mig och säger att jag inte ska döma dig och det tycker jag är fel. För det gör jag inte.
Erkänn: hur mycket bryr du dig i vad jag säger här?
Ingenting.
Så varför vill du ha råd och tips?
Eller jag kanske ska hålla mig borta från din blogg.
Åtminstone från att kommentera.

Min uppfattning av dig kan inte du styra.
Det du ger sken av försöker jag svara på.
Om du vill att jag ska ha en annan uppfattning av dig måste du ändra inställning.
Och det är du ju inte så villig att göra, eller hur?

I det här fallet är det du som inte ser hela bilden.

Ibland kan det löna sig att inte vara så himla tjurig och lyssna på nån som vet hur det är, som varit med om samma sak. Varför är det så svårt?
Eller vill du bara att jag ska ge upp och hålla klaffen? Har jag verkligen INGENTING att säga dig?
INGEN erfarenhet alls?
Visst, det kanske inte passar dig, och jag menar inte att vi är precis likadana, men på det stora hela så måste man väl kunna lyssna på varann utan att slå bakut, utan att bli obstinat jag-tänker-inte-ändra-mig-jag bryr-mig-inte?

PS.
Jag vill verkligen inte bli ovänner, men jag vill trigga dig att försöka tänka annorlunda.
Men det är svårt, jag vet.
Försöker alltså bara ge mitt perspektiv på det hela, som har varit med om det själv.
Men det känns som om jag bara går in i väggen.
Jag slutar nu.

Kram! (fast ingen styrke-kram, bara jag-tycker-om-dig-kram)

Ja vad vill jag?
Jo detta: Få Tips och råd hur man på ett bra sunt sätt går ner i vikt. Kanske någon som peppar och hjälper mig med detta.

Varför är allt svart eller vitt? Utrycker jag mig så? Tycker inte att det du skriver ovan stämmer, tycker att jag är någonstans mittemellan!
Vi ses när jag hämtar P !

*Du vill liksom att allt ska gå som smort, utan några egna förändringar eller uppoffringar."

I denna mening har du helt rätt, precis så här är det och det är ju det jag vill ändra på!

Men du vet ju hur man gör för att gå ner i vikt.
Du själv säger att det inte funkar.
Vilka råd ska då funka? Inte mina iallafall.
För då måste du ändra attityd till livet.

Ja, du uttrycker dig så.
"jag HATAR mig själv, vad du än säger så ändrar jag mig inte"
Det är svart eller vitt tycker jag.
Det är att inte lyssna.

Men vi skiter i det nu.
Du får göra dina egna misstag utan att jag bryter in som en dinosaurie och försöker "rädda" dig...

Kommer snart ut, måste ha hjälp med stordatorn, har ju hittat mystiska mannen.

När jag började plugga gick jag upp massor i vikt, nästan 10 kg på fem veckor. Varje gång jag försökt "banta" bort dem har det slutat helt tvärt om. Nu när jag inte aktivt tänker på att gå ner i vikt utan istället tränar på ett sätt jag trivs med har de där extra kilona försvunnit. I och med att man tränar regelbundet säger kroppen själv till vad den är sugen på och det är inte godis och socker! Det är hur bra som helst.

Jag kaninte annat än erkänna att jag mår bättre med allt när jag är nöjd med min kropp igen. Det är så. Men som sagt gick det inte för mig när jag tänkte på det hela tiden.

Jo, jag äter två lagade mål mat om dagen nu också. Det har nog gjort sitt till. Om jag äter ett mål smörgåsar går det åt pipan... Lycka till vännen! Jag finns här för att stötta dig.

Kan du inte testa skriva en helt ärlig matdagbok på papper en vecka så ser du exakt vad du äter, lägg till NÄR du äter det och hur du mår så kanske man kan komma ur tänket. Jag har inte testat själv, så jag vet inte om det funkar.

Åh vad mycket jag vill säga! Hoppas det inte blev för rörigt :-). Kram!

PS Det är bra att du har en syrra som bryr sig, tyvärr är det ju dem man inte vill lyssna på för de säger saker som man egentligen vet och kanske inte vill höra. Visst, att äta är ofta kopplat till något annat och man måste acceptera sig själv. Livet blir inte lättare bara för att man är smalare, men ibland är det inte JAG som är "tjock". Det är inte så JAG vill se mig själv. Då måste man ju göra något åt det, för det går inte att förneka att en del av självbilden sitter i vikten. Kram igen.

Agneta: Ja banta fungerar ju inte och jag har verkligen börjat försöka tänka på just när jag äter (oftast när jag har lite att göra) för att kunna göra något annat istället. Å det funkar faktiskt.Har också börjat tänka att det inte är det sista jag äter, jag kommer få mat igen. Å igen å igen å igen! =)För när jag inte tänker på vikten, så går jag upp några kilon till. Har testat flera gånger nu....
Grejen är ju den att jag vill ju jättegärna träna, men bara det jag tycker är roligt annars blir det så jobbiga måsten. Å det är ju bara promenader och yoga här som jag tycker är kul. Skulle ju verkligen, verkligen vilja träna aerobics och step men vet inte hur jag ska kunna lösa det! Aahhh!
Maten är inte problemet, jag äter alltid lagad mat faktiskt. Har aldrig varit smörgås och fil typen...=) Problemet är fikabröd på jobbet, chips och godis och fest och en smula lathet =). Där är karaktären så klen. Men på slutet har jag faktiskt druckit väldigt lite då det varit fest så där känner jag mig riktigt nöjd med mig själv.
Försöker ju fylla i ärligt nu på viktklubben så vi får se hur det går. Kanske ska bestämma mig för att rapportera här varje fredag, även om det gått dåligt. Problemet är också att så fort jag känner att det gått dåligt så struntar jag i att ställa mig på vågen och blundar för problemet...
Jättebra med syster som bryr sig, nu kändes det bara som att hon inte riktigt förstod mig och vad jag menade utan gled in på fel spår. Menade inte att gnälla utan fick bara ett infall att igår skriva vad jag kände och fråga efter lite tips och peppning till att ta tag i det problem jag har. Känner inte att jag har ngt annat problem utan det var just vikten det handlade om. Har alltid haft dåligt självförtroende när det gäller vikten å det är ju den jag vill ändra. Vet ju att jag är trevlig, rolig och smart och de delarna är jag ju nöjd med. Men man borde väl kunna få vara nöjd med allt!? Framförallt när det är en sak som tekniskt sett går att förändra! För precis som du säger ser jag inte mig själv så här, när jag ser kort så ser jag inte ut som jag tänker mig. Så jag vill verkligen gå ner ca 10kg. Då skulle jag ha en vikt som abslout inte är för liten utan snarare i den högre delen av BMI för "normal vikt". Tror ju inte heller att livet blir lättare om man blir smalare men det vore ju bra om jag kunde ha mina kläder ;-) Precis som att livet skulle bli lite lättare om man hade mera pengar. (om man ska jämföra med nåt!)
Tycker iaf att mitt inlääg har resulterat i spännande vinklar och teorier och medfört något bra!
Tack och kram gumman!

Jag förstår precis vad du menar.
Men du förstår inte mig.

Problemet är inte litet om man gråter och mår dåligt över det. Då är det du som är på fel spår.
Om du hade sett ut som Elefantflickan kunde jag förstå dig. Då hade du haft problem.
Men nu är det inte så.