Rädsla!

En annan sak som hände i helgen, eller faktiskt i torsdags, var att jag blev rejält rädd.

Kom hem efter jobbet, såg att svärfars bil stog hos oss och antog då att han och Markus var på Näset och donade.

Lagade mat och käkade. Brukar i vanliga fall ringa till M och höra om han snart kommer så jag ska vänta med att äta men gjorde inte det eftersom jag antog att dom pysslade med nåt.

Klockan blev sju, dom hade inte kommit hem. La mig och läste och somnade till.
Vaknade och klockan var åtta.
Då blev jag lite brydd, så länge brukar dom aldrig vara där så jag försökte ringa M. Men han har en skittelefon som på sista tiden aldrig fungerar så inget svar där.
Då ringde jag svärfars mobil och han svarade. Han var dock hemma och hade inte varit på Näset på hela dan, M hade bara lånat hans bil en sväng!
AAAhhh, då började pulsen stiga och adrenalinet rusa. Så länge brukar M aldrig vara på Näset. Dessutom brukar han ringa om han blir sen. Dagen innan ringde han vid halv sju för att säga att han blev kvar en stund till!!!!!
Blev riktigt riktigt rädd och det kändes som att det enda alternativet var att det hänt något!!
Frågade om svärfar ville följa med mig bort att kolla, ville inte åka själv, så det gjorde han.
Körde svinfort och blev räddare och räddare ju närmare vi kom. Började gråta och såg bilder i huvudet av hur han låg där på stengolvet avsvimmad, eller ännu värre....
När vi kom fram tordes jag nästan inte gå in, jag hade så jäkla ont i magen och var så jävulskt rädd!!!

Sen när jag kom in genom dörren hör jag en dammsugare som går nere i källaren och när jag ropar tittar en förvånad Markus upp.........han hade bara "glömt bort" tiden! *pust*
Kan säga att jag grät en bra stund, av lättnad!
Fy fan, återigen, hur skulle man klara sig utan det bästa i ens liv?
**********************

Det bästa i mitt liv åker bort i dag också och blir borta hela veckan. Svintråkigt!!!
Nu har jag ju som vant mig vid att ha honom hemma hela tiden!
Den enda trösten är att han inte heller vill åka utan helst hade varit hemma!

Kommentarer
Postat av: Sis

Förstår känslan. Inte kul.

2007-01-15 @ 10:22:49
Postat av: Carrie

Är nog så att känslor blir förstärkta i den situation du är i. Vill liksom bara trösta.
Visst är det härligt med snö allt blir vitare och ljusare.

Postat av: Charlotta

Usch ja! Förstår känslan. Var med om något liknande för ett tag sen. Man blir så j*vla rädd. Skönt att det inte hade hänt något :-)

2007-01-15 @ 12:27:23
URL: http://www.charlottatyckeratt.blogspot.com
Postat av: Hanna

Men huvva!! Jag förstår panik känslan som kom :) usch

2007-01-15 @ 15:40:27
URL: http://blogghanna.blogg.se
Postat av: Marajja

Tack för er omtanke! Det är som sagt inge skoj....Som tur är så hade ju inget hänt denna gång!*puh*
Kram på er alla!

2007-01-17 @ 09:32:32
URL: http://www.marajja.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback